Jag tyckte härom dagen att jag varit lite lat att fotografera på sistone. Har haft destu mera tankeverksamhet och många planer. Men sen när jag började se igenom mina bilder så märkte jag att nog har jag fotat lite i alla fall i september.
Första bilden får bli hösten till ära, solbelyst nyskördad åker vittnar om bröd i vinter.

För ett par dagar sedan var jag ut och stångades med älgflugorna, räknade till ett 20-30-tal allt som allt så värre kunde det ha varit. Mina kompisar hade bara ett fåtal så det var tydligen jag som var "magneten" i sällskapet, tyvärr...

Svamp hittade jag mycket sparsamt, inga trattkantareller ännu, och gula kantarellens tid börjar vara förbi. Massor av grön, vacker mjuk mossa fanns det däremot gott om.

En varm och vacker septemberdag stötte jag på denna lilla krabat som inte var för rädd för att ta sig ett höstdopp. Till och med halsbandet gick ton i ton med vassen och vattnet.

Så samlade vi närmaste familjen för att ta farväl av sommaren med en grillfest. Vi provade på att laga rövarstek, den blev nog helt okej, men kunde ha varit lite längre i gropen. Nå vi vet till nästa gång. Med kubb och vattenballong krig försökte vi göra oss av med de många kalorier som inmundigats, dessutom fick vi veckans skrattdos...oj vad vi ska leva länge ;)

Det har varit underbara, stilla dimmiga morgnar, så perfekta för att fota stämningsbilder. Vad tror ni att jag har gjort då? Jo sovit gott när det varit som bäst. Men inte ens tio hästar skulle ha kunnat dra upp mig ur sängen, så morgontrött har jag varit. En morgon kom jag mig ut i alla fall och fick några bilder.

Samma morgon låg fukten tät, i luften och alla andra ställen. Spindelväven var vackrare än någonsin. Hoppas det ännu kommer några fina stämningsmorgnar i höst och att jag är lite mindre morgontrött. Kanske det skulle hjälpa att gå lite tidigare och lägga sig, får nog allvarligt fundera på saken. :D

Regn har det verkligen inte varit någon brist på denna sommar, man borde kanske ha passat på att göra en samling bilder av speglingar i vattenpölar, men detta är hittills den enda jag tagit. Ljuset var så vackert den kvällen.

Efter regn kommer sol och det slår aldrig fel, förr eller senare. Så solen tittade fram nu och då mellan de blygrå molnen. Detta var nog en magisk afton, optimalt för att fånga det vackra kvällsljuset, som hela tiden ändrade skepnad beroende på himlens alla element som rörde sig i olika riktningar. Först önskade jag att vattnet hade varit alldeles spegelblankt, men sen ändrade jag mig eftersom det ger liv åt bilden med de små små vågorna på vattenytan.

Synd att det går så fort, när solen närmar sig horisonten och ljuset är som glödande vackrast, då skulle man vilja vara överallt samtidigt. Men oj vad jag njöt, även hemma kan jag njuta nu efteråt, när jag försöker redigera fram stämningen som jag då upplevde.

Natten mellan lördag och söndag, vid midnattstid blev det mitt i allt strömavbrott. Vi har ännu inte fått någon förklaring på varför, men strömmen var borta ovanligt länge. När jag såg ut genom fönstret såg det ut som om hela Ekenäs var utan ström. Vad gör man då? Går och lägger sig? Nix pix, då tar man kameran för att gå ut och fota stjärnor. Härligt att kunna fota dem utan ett enda ljus som stör. Mäktigt! :D Tack ni som bröt strömmen, vem ni nu än var :D.

Bråda tider på fotofronten. Ekenäs fotoklubb har fått egen klubblokal som skulle ställas i ordning. BioFoto Finland skulle ha upphängt tavlor i Villa Maja i Hangö, dit jag också skulle ha två stycken. Och så var det dags för Hangö fotofestival, där jag också hade en pikuliten del i programmet. Allt detta inom loppet av två veckor.

Hangö fotofestival började på fredag kväll med inbjudna gäster som fick Champis med tilltugg. Axxells Nafo 4 klass hade sina bilder utställda där också. Min bild är tagen från min mammas hemställe i Åbolands skärgård. Det är andra tavlan från höger och är fotad i somras.

Efter några föreläsningar var det dags för fototävlingen som hölls i samband med festivalen. Temat var "det avgörande ögonblicket" och vinnaren var min kusin Peter Lundkvist, bosatt i Hangö. Förutom ett penningpris fick han också en flaska av Stallhagen vraköl. Bilden i bakgrunden är vinnarbilden.

De talade mycket om ljuset i Hangö som är så speciellt. Så när vi åkte hem för kvällen passade jag på att knäppa några bilder.

Många intressanta föreläsningar var inbokade på lördagen. På eftermiddagen hade BioFoto Finland en fotokavalkad med åtta små berättelser. Min åttondel handlade om Varangerhalvön som jag visade bilder från, efter sommarens semesterresa i Norge och östra Finland.

Festivalens stora dragplåster var nog Pata Degerman. Han berättade med stoor inlevelse och kanske en aning lite kryddat också. Men mycket intressant var det och han tycks vara en riktig spilivink som gärna hittar på practical jokes. Mycket har han varit med om, en riktig äventyrare och som de sade så kunde man kalla honom Finlands Indiana Jones. Fantastiska bilder hade han också.

Efter programmet var det dags för fotodinner i Magasinet. Jag träffade min faster och hennes man som gjorde oss sällskap dit. Vi fick en riktigt trevlig och rolig afton i deras sällskap.

Förrätten var en ljuvligt god skagenröra på rostat bröd och med vaktelägg. Sedan fick man välja mellan fisk eller kött. Jag valde kötträtten. Den var mycket god. Men fisken lär också ska ha varit jättegod. Till efterrätt blev det någon form av schokomousse med bär.

Det var första gången jag besökte Magasinets innerestaurang, väldigt mysigt uppe på andra våningen, med toppenbetjäning. Fast de bjöd säkert till lite extra vid det här tillfället.

Timmarna gick, märkte inte ens att tre timmar hade gått i ett huj. Till sist var det i alla fall dags att söka sig hemåt. Natten var vindstilla och ljummen. En på allt sätt mycket lyckad dag. 

Jaaa vad har det hänt sedan senast då? Javisst ja, forneldarnas natt eller villa-avslutning som det kallas i Österbotten...

Gubben och jag tog en tur till Hangö på kvällen. Planen var att jag skulle fota fyrverkeriet från vattentornet. I väntan på rätt tid satt vi en stund och njöt av en kall cider och lyssnade på Mikko Sipola & co. Voice of Finland 2012, you know...

Det var en alldeles magiskt vacker kväll, med fullmåne och ljummet i luften. En kväll för att njuta på stranden...

Tiden börjar närma sig, vi tog plats i kön upp till vattentornet. Hissen tog endast 5-6 pers åt gången och knarrade sig långsamt uppåt, så jag var orolig att vi skulle gå miste om det roliga. Men vi kom upp i tid för att ställa in kameran på stativet och ta några provbilder.

Brasan har tänts nere vid Beachen. Halv tio skulle fyrverkeriet börja.

Plötsligt brakade det igång, med buller och bång.

Fyrverkeriet var fint, med olika sorters raketer.

Grande finale, fint men som alltid tycker man att det tar så fort slut. Synd att de slutade med FM i fyrverkeri, saknar det verkligen. Då fick man verkligen sitt lystmäte mättat.

Ett litet varv runt vattentornet för att fota alla väderstreck. Efteråt gick vi tillbaka till Beachen och blev sittandes i goda vänners lag, medan Mikko spelade och sjöng och brasan sakta falnade. En kväll/natt som gärna skulle ha fått fortsätta för evigt...

När de andra satt på skolbänken, var jag en olydig elev som skolkade. Jag fick nämligen tillfälle att vistas fyra dagar i mitt skärgårdsparadis, tillsammans med min bättre hälft. Vi åkte alltså ut till Rosala på torsdagen, genast när han slutade jobbet. Bilden är från Kasnäs gästhamn som, förutom en massa båtar också hade invaderats av löjor.

På färjan, medan vi satt och njöt att den ljumma sommarvinden, diskuterade vi hur roligt det skulle vara att få se en säl. Och vips medan vi tittar ut över havet, dök det faktiskt upp en som nyfiket tittade på oss. Tyvärr var den så pass långt borta att bilden inte blev bättre än så här.

Fiskgjusen har haft bo nu i många år, på en enslinjetavla strax utanför Långnäs. Även nu satt ena parten på spaning. Boet blir bara större år efter år.

Många njöt av det vackra sommarvädret, från seglare till vattenskotrar.

På kvällen tog vi en liten promenad längs byvägarna, och då satt denna krabat och spärrade vägen för oss. Liten på jorden men stor i orden, nåja men högt spelar de i alla fall :)

Solen gick ner, fiskarna hoppade, allt andades ro och harmoni. En sådan afton som är omöjlig att glömma.

Solnedgången mot Hangö hållet. Blånande vackert med inslag av rosa. Endast sälens huvud saknas, var finns du o säl? Ska vi få se dig i år igen?

Ingen säl den kvällen men en gråhäger, flög nästan ovanför mitt huvud. :)

Fredag - ljuvlig dag, gjord för att ro ut på havet, med picnik korg och simpare. Sagt och gjort. En bild av Klobbviken där vi startade ifrån, mitt på dagen.

Och då plötsligt, dök sälen upp, nyfiket spanande på oss. Jess, jess, jess...du är så fin, så söt, och från och med nu kallas du Klobbvikssälen. :)

Ett litet stycke rodd till och plötsligt simmade denna fuling längs en strand. Vi rodde efter, tills du tröttnade på oss och sökte dig upp på stranden. Fuling? Inte i mitt tycke, jag har alltid fascinerats av ormar. Så länge vi bara hälsar på varandra på hövligt avstånd tycker jag om er, och jag vill er inget illa, lika lite som ni vill mig. :)

Vi rodde och rodde, ända tills vi såg Bengtskär. Vi återupplivade alltså fjolårets dagar, roende runt i skärgården. Vädret var nästan lika vackert, trots att det var en månad senare än fjolårets rodd.

Även i luften var trafiken livlig, kunde inte låta bli att plåta ett flygplan med lång svans, som dök in och ut i molnmassorna.

I solnedgången var vi tillbaka i Klobbviken. En hel skrakfamilj simmade i det avtagande solljuset. Hörde att vissa skrakpar kan adoptera andra andras ungar också. Det verkar nästan som den här familjen har gjort det.

Lördag, start på nytt med roddbåten mitt på dagen. Skarven börjar komma närmare och närmare. Man såg dem överallt, i grupp och ensamma. Lägg märke till fåglarnas egna hällristningar på berget. Ser ganska roligt ut ännu, men efter ett tag är väl hela berget vitt och då ser det inte så roligt ut längre.

Ett örnpar såg vi också, jag fick ingen bra bild på dem tyvärr, de höll sig på långt avstånd från oss. En del observationer har gjorts att örnarna börjat få smak för skarven, men så ser det inte ut i dessa trakter. Men skulle de få det skulle de inte behöva svälta i fösta taget. Dessutom skulle det lite hålla efter skarvkolonierna.

Snabbt rodde vi ut tills de yttre holmarna för att sola och simma. Holmen som vi besökte innan denna, hade vi vår picnik på, och mitt i allt kom en motorbåt och tutade två gånger åt oss. Vi blev fundersamma om det var någon vi kände men kom fram till att så kunde det inte vara. Båten åkte in i nästa vik, vände och kom tillbaks. "Har ni det bra" ropade skepparen. Javisst har vi det, svarade vi glatt tillbaks. "Det är min holme, så jag kan skicka bankgiro på hyran sen" fick vi till svar, så for han vidare. Vi blev så flata så vi kom oss inte för att svara något.
Men det fick mig att tänka på att jag skulle vilja skriva en insändare om allemansrätten. Det tog i alla fall lite av glädjen över dagen från oss, och vi lämnade givetvis stället på samma sätt som det var när vi kom dit. Vi har alltid för avsikt att inte lämna någonting efter oss på de ställen vi tar iland. Så har vi alltid gjort.

Det känns underligt när man står och tittar ut över havet, vänd åt ett håll ser vi Bengtskär och vänd åt andra hållet ser vi Hangö, med vattentorn, kranar och annat. Vår skärgård känns så stor, men är ändå så liten. Samma känsla fick jag i somras när vi åkte till Stockholm från Helsingfors, och såg finska kusten på ena sidan och estniska på andra.

Det var extremt lågt vatten, vilket den svart-vita randen på klipporna vittnar om.

Vår sista landstigning skedde på en lite ö utanför Storholmen. Endast ett litet sund skilde de båda åt. Medan vi står på ena stranden kommer en hjort och tittar på oss på den andra. Den hade nog en kompis med sig också, men den stod mera gömd i gräset.

Solen har gått ner och vi börjar ro den sista sträckan tillbaks till Klobbviken i halvmånens sken.

Då plötsligt är vår s.k. Klobbviksäl där igen. Ett lade jag märke till, att den inte tycker om blixtljus. Det var såpass mörkt att jag tänkte att jag provar använda kamerans blixt, men med ett hurja plask dök den.

Vi lekte kurragömma en stund med den, eller rättare sagt så den lekte med oss. Vi visste aldrig var den skulle dyka upp men den hade garanterat koll på oss. Tyvärr fick jag skruva upp ISO så mycket på kameran att bilderna blev väldigt brusiga. Men naturupplevelsen hade vi i alla fall. :)

Månen blev klarare, natten smög sig på och vi var iland efter över 9 timmars skärgårdsrodd. Gubben räknade ut att vi rott ca 20 km på två dagar, av vilka jag rodde max två. Följande dag var det dags att tacka för oss och åka tillbaks. Nämnas kan att vi såg en säl från färjan, strax utanför Kasnäs också på hemvägen. Jag skulle vilja studera de söta sälarna lite mera och lite längre någon gång.