onsdag 11 februari 2015

6-8.2.15 - kvalitetstid med Patrik Larsson, se Moderskeppet.se. Platsen är Kimito och läraren från Sverige för att inviga oss i landskaps-fotograferingens mysterier.Nästan bland de första orden han säger så kommer fram att det finns inget rätt eller fel utan det är den personliga upplevelsen som är viktigast, att få den upplevelsen ut på bild. Det är fyra grundläggande element som skapar känslan: motivet, ljuset, kompositionen och tekniken.
Hur ska vi då hitta motivet?
Genom att gå runt och titta, leta efter det som sticker ut, någon form av förändring av färg, form eller storlek tex. Leta upp motivet efter ljusförhållandet dvs. är det en mulen dag så gå till skogen, då blir inte skuggorna så hårda som en solskensdag.
Vi talade en hel del om ljusets kvalitet, hårt och mjukt ljus.

Lördag morgon började jag med att ta en 15 minuters snabb fototur runt Brusabys internat, det var en ljuvlig morgon, fantastisk dimma, när man väl kom ut ville man inte gå in igen. På dagens agenda stod lektioner till ca klo 14 och sedan ett varv till Kasnäs för att praktisera vad vi fått lära oss, mat och bildkritik av våra egna bilder. Undrar vad Patrik skulle säga om bilden ovan? :P Nå om jag själv försöker analysera den så skulle jag säga... jag har inte lyckats få ljuset att se så inbjudande ut som det gjorde i verkligheten, alltså ingen wow-känsla. Han sade också att det är svårt med linjer som går rakt in i bilden. Ja, på tal om linjer så fick vi lära oss mycket om hur ögat uppfattar linjer. Linjer som för oss in i bilden är att föredra, istället för sådana som leder blicken ut ur bilden eller delar av bilden så att det blir som skilda fält, eller skilda världar (det var mitt eget uttryck). Nå för att återgå till bilden så var det spåret av tassarna som fascinerade mig, även det fyrbenta djuret hade tagit en maklig morgonpromenad innan någon tvåbent, (som jag), satt sina spår där.


Vad är då en komposition? Kort sagt, hur man komponerar de olika delarna som samverkar så att det blir en helhet. Om en tom yta medverkar till en helhet (tillför bilden något som vår lärare brukar säga) så får den finnas med i bilden. Det finns en hel del regler som tex. tredjedelsregeln, att inte sätta horisonten mitt i bilden osv. Vi fick rådet att inte låta regler styra en känsla. Vill man tex. illustrera ensamhet, skall man sätta blickpunkten så långt från kanterna som möjligt,dvs då blir det i mitten. Bilden ovan är tagen på klipporna nedanför Kasnäs naturrum, dit jag halkade mig ner på isiga och snöiga berg. När jag väl kom så långt tog vår fototimme slut, så jag fick göra helt tvärtemot vad jag lärt mig, ingen komposition med tid och eftertanke här inte. Slutartiden var så lång som jag kunde, utan att överexponera, men det gav ändå en lite mjukare vågrörelse. Om jag hade haft ett ND-filter hade jag kunnat få havet att se ännu mera mjölkigt och svävande ut. Här tänkte jag så här: jag ville fokusera på den lilla gruppen av stenar och att linjerna i berget skulle leda fram blicken till dem. Har jag lyckats? Jag hade inte tid att prova ut att flytta mig vare sig åt höger eller vänster, det var pang på och full fjong tillbaks till bilarna.

Den här bilden tog jag också på lördag morgon. Jag gillade dimman som delvis skymmer traktorn, som faktiskt kör på en väg, fast man skulle tro att den kör på åkern. Här tycker jag om de vågräta linjerna som blir svagare ju längre bort i bilden man kommer och de korsande lodräta sädesstråna som, i mitt tycke, lappar ihop de vågräta som små bryggor. Dimman tycker jag gör att det blir djup i bilden. Rätt eller fel Patrik? Ajo, det fanns ju inget rätt och fel ;). Det andra som jag funderade på var om jag skulle lämna grantopparna att synas i bilden eller om jag skulle beskära bort dem? Tar jag bort dem blir det en renare bild, för om sanningen ska fram, så stör de vita fläckarna mitt öga, blicken dras dit som de ofta gör till ljusa partier i bilden. Jag ville ändå ha lite rymd ovanför traktorn, jag provade klona bort dem, men det blev inte bra, så just nu får de vara kvar där, men antagligen kommer jag i något skede att ta bort dem.
Bilden borde bestå av en förgrund, en mellangrund och en bakgrund som alla bildar en helhet. Sedan ska man ännu tänka på att separera olika delar i bilden så de inte flyter ihop, alltså vi ska separera och sammanbinda :P, hmmm hur går det ihop? :D
Well nu har jag bara skrapat på ytan lite av allt vi gick igenom, men vill ni veta mera så gå in på Moderskeppet.se, där man kan återuppleva allting genom små video-snuttar. :D

söndag 1 februari 2015

En stor del av januari gick åt till att planera Lassi Rautiainens bildvisning i Ekenäs. Det var ett trevligt projekt som jag hade njutit av om inte tiden varit så väldigt knapp. Jag fick en bra inblick i vad det innebär att planera ett evenemang och vad som kan hända i sista minuten. Jag började med att fara runt och söka efter förmånliga visningsplatser och fick tips att Novia hade en bra festsal, sagt och gjort, jag bokade den. (Ni som är observanta ser att det står Seminarieskolan och inte Novia på planschen). Sedan var det annonseringen, utformade ett infoblad som jag satte upp i Hangö. Ekenäs och Karis. Skickade in en annons till Etelä-Uusimaa-tidningen och annonserade på Facebook. Så författade jag en liten text och skickade med lite bilder till tidningen Västra Nyland och bad att de skulle ta in den före evenemanget, vilket de inte gjorde.
Några dagar före evenemanget meddelade Novia att det blir mediastopp just den kvällen vi hade bokat, vilket innebar att jag hastigt och lustigt fick hitta ett annat ställe. Som tur var Seminarieskolans festsal ledig och gårldskarlen var mycket hjälpsam och tillmötesgående. Stort tack till honom.
Kvällen innan började jag koka saft, hade en massa jordgubbar i frysen som jag tyckte skulle vara bra att använda, samma dag bakade jag pesto-snurror så att vi kunde bjuda besökarna på saft och snurror. Spänningen steg, skulle någon komma? Några kom faktiskt, men endast hälften så många som jag hade hoppats. Endast tre Ekenäsbor dök upp, och alla tre var aktiva fotograferare. Resten var faktiskt elever i Axxells Nafo-linje. Tråkigt men ganska typiskt.
Med lite mera tid skulle man ha kunnat slagit lite mera på trumman för evenemanget. Sedan kan man bara konstatera att de flesta är så upptagna med all världens olika kurser, jumppor, arbis och det ena med det tredje.
Nå hur gick det med tidningsartikeln? Jo den blev publicerad, till och med en hel sida, men två-tre dagar för sent för att kunna vara en språngbräde till Lassis föreställning. Ingen info från tidningen fick jag heller att de tänkte publicera den, så jag tog för givet att de skippade den. Well, en vecka senare kom en av mina vänner och berättade att hon läst min artikel och tyckte den var trevlig. Hastigt och lustigt började forska var jag kunde få tag i ett exemplar och till slut lyckades det. Kul att de ville ge ut den.
Tog kontakt till redaktionen och sa på ett vänligt och trevligt sätt att det hade varit roligt om de hade gett mig ett litet mail med info, när de tänkte publicera, men fick till svar att det inte är deras policity att göra så, de publicerar när och om det finns rum, så nu vet jag, om det blir fler inlägg. :)




Sista lördagen i januari, grå och mulen med utlovat regn och någon plusgrader. En liten tripp till Hangö för att hänga upp en par bilder på hotell Villa Maja, en av de gamla ryska villorna som är så vackra. Sedan tog jag en tur till Tulluddens strand och övade mig att fotografera med långa slutartider. Hade som max 1 min, och minsta bändaröppning för att inte överexponera i och med att det var mitt på dagen. Med ett grå-filter hade man kunnat ta med ännu längre slutartider, men jag tyckte det blev trevliga bilder ändå.
Till sist ett besök på det populära Alans cafe´, där det bakar så goda semlor och en kopp bryggt Earl gray till.