torsdag 30 juni 2016

Liksom svalan här jagar bort den föregående, så flyttar jag min blogg till en annan sida. Tillsvidare bara på prov, framtiden får utvisa vilken jag kommer att gilla bättre. Länk till nya bloggen är: 
http://vivve63.wixsite.com/cameravivve

måndag 16 maj 2016


Ditten och datten...

Små fotohändelser i vardagen, bland annat fotade jag dessa fjolårs tistlar, en kväll i april. Ekenäs fotoklubb hade en fotovandring, där vi fick fota vad vi ville under en timme. Bilden är faktiskt tagen ute, bakgrunden är en orange plastbit som råkade ligga passligt till hands.

Hangö sommaruni anordnade en kurs i porträtt fotografering, som jag deltog i. Mycket givande att uppdatera studiobelysningens grunder. Lärare var Gunnar Lundqvist, mycket duktig som lärare, och kom med otaliga fiffiga tips. Fortsättningen följer i september.

I kursen ingick även fotografering av produkt föremål. Här en av kursledarnas gamla rova. En underbar pjäs att få fotografera. Men det tog en stund att få belysningen att funka så att det inte blev ljusreflektioner i urtavlans glas.

Några dagar i skärgården har jag också hunnit med. Här en söt liten grönsnabbvinge. Svår att fota, när den inte ville sitta stilla några längre stunder.

Morgon och kväll, njöt jag av gudingarnas uppvaktning av ådorna. Att det tycks gå 7-8 gudingar per åda, är ett fenomen att forska i. Kläcks det mer hannar? Tar örnen ådorna? Har det uteblivna vårskyttet något med saken att göra? Härligt var det i alla fall att lyssna på deras oouu-oouu...förutom ejdrar, fanns dessutom en mängd andra sjöfåglar att beundra.

I april blev det också lite "takatalvi" som vi säger i Finland, bakvinter direkt översatt till svenska. Snön varade inte länge, bara någon dag här hos oss.

Ett halo-fenomen fick jag också se en dag.

Så i maj, slog sommaren och värmen till. Plötsligt trodde man att det var sommar. Allt slog ut, nästan över en dag. Ramsholmen badade i vitsippor. Den skira grönskan, hann man nästan inte ens uppfatta innan allt var en enda stor lövsal igen.

En morgon fick jag ett sms om jag på kort varsel ville komma ut och åka båt. Klart jag ville, en sväng mot Bengtskär blev det, meningen var att se efter sälar. Tror att vädret var för blåsigt och regnigt, för inga sälar låg och solade på klipporna. Hoppas att någon förbarmar sig fler gånger, att ta oss med, när vi ju inte för tillfället har egen båt. Men oj vad båtsjuk man blir varje sommar. Havet är nog min melodi.

tisdag 19 april 2016

Oj, oj, oj - nu har tiden sprungit iväg igen. I slutet av mars, fick jag och Hasse möjlighet att åka på en riktigt vanlig turistresa till Ryssland. Vi hade hört en massa, trevligt och mindre trevligt, innan vi åkte, så det var verkligen med stor spänning vi åkte iväg.


Efter 9 timmars bussresa, så var vi äntligen framme i St.Petersburg. Strålande vackert med all fasadbeslysning som speglade sig i Neva.
Hotellet var av medel standard, det heter ungefär på svenska: Oktoberskajag ( Oktiabraskaya). Vi hade skönt tyst rum mot gården. Man hörde inget av stadens larm och trafik. Första kvällen åt vi på hotellet, tyvärr ganska smaklöst, men hungrig som man var åt man ändå med god aptit.

Nya motorvägen, som vänner till oss kallar "i valfiskens buk" pga. den häftiga gatubelysningen.

Ett besök hos vänner som bodde utanför St.Petersburg i Solnetsnoje.

"Greenroom"

På kvällen blev vi hungriga och gick ut på stan för att söka upp ett matställe. Vi gick och gick, och ingenstans hade de möjligt att ta in en grupp på 11 personer. Till sist kom vi in på ett "ungdomsställe" Grizzly bar. Det var amerikansk stil över det hela, och med hög musik och diskoljus. Bra service, god mat och så fick man beställa öl i 0,5, 1, 3 liter. Vi beställde in en kanna på 1 liter och hade förbisett att det hörde var sitt glas till biffen vi beställde. :)

Det är en stor stad med lika mycket invånare som i hela Finland tillsammans, ca 5 miljoner. Bilar lär ska finnas ca 2 miljoner. Det som överraskade var att man såg nästan inget skräp på gatorna alls, inne i centrum. Varje kväll kom en hord av gatusopare som tog bort det skräp som fanns.

Mariinskijteatern, här visas operor och baletter. Tyvärr hann vi inte ta del av något sådant kulturevenemang. Den öppnade 2 oktober 1860.

Mitt i allt, i gatubilden, stack det upp rör i gatan som inte ens guiden vår visste varför fanns där.

Vinterpalatset, en del av Eremitaget. Man borde ha ägnat hela dagen att gå omkring där, men efter 4-5 timmar var man så slut i benen och mätt på allt, så vi sökte oss därifrån. Dock hann vi bara skumma på ytan av allt som finns att se där. Köerna dit var långa, men det fanns biljettautomater, då gick det snabbare. Att sedan få plats för ytterrockar var också ett evigt sökande och köande. Biljetten var inte speciellt dyr och man fick ta kamera med sig in, bara man inte använde blixt.

Gyllene salar, mycket romerskt och grekiskt inspirerat. Fantastiska takdekorationer och parkettgolv.

Vinterpalatset är en av världens mest berömda konstmuseer. har finns statyer, tavlor av Rubens och många andra kända konstnärer. Det finns ca 3 miljoner föremål utställda här som man kan se på. De andra delarna av Eremitaget, hann vi tyvärr inte ta del av, eller rättare sagt, orkade inte. :)

Den kvällen besökte vi en äkta rysk restaurang. Vi var 13 personer och hade inte beställt på förväg bord, så servitörerna var inte så glada när vi kom, men de hittade ett bord där vi alla rymdes. De flesta åt blinier till förrätt, och stroganoff till huvudrätt. De skröt på att de hade Rysslands godaste Vodka, och den var faktiskt god. Det var otroligt billigt, ungefär 15-20 e, för förrätt, varmrätt och dricka till. Tills sist ställde sig hela personalen och spelade och sjöng ryska visor för oss, innan vi bröt upp. Sedan promenerade vi ca 5-6 km längs huvudgatan, Nevski Prospekt, tillbaka till hotellet.

Här kan man köra lite hur som helst. Trots det gav bilisterna rum för andra bilister, och man hörde sällan någon som tutade åt varandra.

Inte brydde man sig heller när folk gick på gatorna med lite udda "fordon".

Det var bra att ha en käpp och mycket "attityd" när man ville över gatan. :)

Innan vi åkte till gränsen, tog vi en tur till Viborg. Lite besviket konstaterade jag att man inte brytt sig om att underhålla och satsa lite på "turism". Det skulle finnas stor potential att rusta upp byggnaderna där så att det skulle finnas något att se på, men förfallet var påtagligt. Här blev man också genast attackerad av tiggare och försäljare.

Så här såg toaletten ut, vid saluhallen i Viborg. Det kostade 50 cent att besöka den, insidan såg något lite bättre ut, men inte mycket. :P

Skillnaden på fattig och rik är enorm. Undrar vad ett sådant här hus kostar att köpa?

Bolaget vi åkte med hette Neva Tours, och de var mycket proffsiga. Vår chaufför var från Finland, men bodde med sin familj i St.Petersburg, så han kunde staden på sin egen ficka. Han var en verklig tillgång när det gällde att ta oss genom tullarna och kryssa fram i miljonstaden. Att fungerade jättebra, det var en underbar resa, enda smolket var den Finska tullen, som på hemvägen hittade på att de skulle ta ett stickprov på just vår buss. Det betydde att vi fick släpa ut allt ur bussen, och vänta några timmar medan de röntgade bussen för att hitta...ja vad?...Men hem kom vi alla lyckligt, även om det blev sent på natten. Vill jag åka dit på nytt? Jo, det skulle jag verkligen, med lite mera tid, att se sig omkring.

måndag 14 mars 2016


Kimito igen...

Som naturfotograf, måste man kunna en massa saker. Det är inte enbart kameran och naturen som gäller. Man måste kunna vistas i naturen, leva och överleva i naturen, laga mat i naturen, god praxis i naturen, allemansrätten osv osv... Så denna gång var det skolans rektor Henrik Jern, som undervisade oss i konsten att lägga upp och ta ner tält. Detta främst med tanke på de som ska låna skolans tält när de åker till Grönland i sommar.

Det finns också fiffiga "takdukar" som man spänner upp mellan några trädstammar, och som fungerar som regn- eller solskydd. Verkar vara som en riktigt klok investering.

 Han rekommenderade varmt Hillebergs tälten på grund av det saftiga priset och kvaliteten. Nå, han medgav att det nog finns billigare kvalitetstält, men faktum är, att skolans tält är i så hård användning, så här gäller maximal kvalitet. Och det andra faktumet är att billigt och kvalitet sällan går att kombinera.

På grund av den kalla snålblåsten och det råa vädret, (jag undrar om han tyckte vi var en samling veklingar, där vi stod och huttrade),  fortsatte vi lektionen inomhus, där han demonstrerade hur man använder olika kokmöjligheter utomhus. Berättade hur man kan få bränslevätskor att stritta upp i ansiktet och gasflaskor att explodera. Därför måste alla som vill bli utbildade naturfotografer även gå första hjälp kurs. :D Hur som helst; det var väldigt informativt och han var en mycket bra lärare.
 

Följande morgon, var det strålande solsken och våren sjöng i buskarna. Tog en snabb promenad på lunchen, och hälsade på de söta åsnorna och...

...getterna, som inte tyckte det var ett dugg intressant när jag stod och viftade med kameran. Tydligen var det bäst att lägga sig ner och spela död...
Eftermiddagen gick åt till ett annat intressant ämne, nämligen att lära oss filma med våra systemkameror. Även hur man kan använda Go pro kameror, som nu finns högst på önskelistan för tillfället.


Mitt första projekt blev att försöka sätta ihop ett bildspel, där jag använde bilder som jag tagit på Åland. Bildspelet slutar lite väl abrupt, men det ska jag tänka på nästa gång...


Detta var min första film, av hopsatta filmsnuttar som vi fick i uppdrag att gå ut och filma under någon timme. Inte så super, men som sagt, detta är bara början till en ny värld att lära sig ...


Hemkommen på söndag eftermiddag och bortskämd av min livskamrat, grillad lax, sparris och sallad. Gott i glaset och glass med likör till efterrätt. Månne han hade saknat mig? <3

fredag 11 mars 2016

Har vi lugnat ner oss sen Kuusamo?...

Nej, verkligen inte, vi fortsätter att flaxa omkring som yra höns. Ett par dagar tillbringade vi i grannstaden Hangö, ena gången på promenad till Uddskata. En hel del svanar var de enda intressanta djurliv vi såg då.

Skottårs-dagens promenad på Tullstranden, solen sken, men en och annan snödriva fanns kvar, i sanddynerna. Sommar fiilisen började komma.

Hamnarna står redo och väntar på sommarens båtfolk. Oj vad kul det skulle vara om man kunde räkna sig till den kategorin. Båtlivet börjar dra ordentligt på nytt, efter en paus på ca 15 år. Ja, jag räknar oss inte som båtägare, trots vår gula lilla tvålkopp på Rosala.

Det såg spektakulärt ut när, kajorna flög högt uppe i skyn i Hangö. Har aldrig förut sett dem på så höga höjder.

I två månader var denna canvas på villovägar, men det visade sig att de bara glömt att meddela från posten att den visst finns att hämtas. Som tur var hittade den rätt till slut och pryder sin plats, som ett fint sommarminne, från förra sommaren :)

Sen då? Vi flaxar vidare till Åland. Där upptäckte jag ett nytt trevligt ställe, där de har massor av påfåglar, höns, papegojor, undulater, kanariefåglar m.m. Nu var de alla i stora burar, men sommartid lär påfåglarna släppas lösa på området.

Dagen vi åkte hem, drog plötsligt en massiv dimma i över Åland. I början, när båten lade ut, såg man knappt handen fram för sig. Efterhand lättade dock dimman, och i utkanten av Åbolands skärgård var det nästan klart.

Våren hade kommit betydligt längre där, än på fastlandet. Gäss hade redan kommit, både grågås och vitkindad gås. En hel del sjöfåglar också, knipor o viggar såg vi bland annat. Nåjo, knipor finns det gott om i Ekenäs just nu också.

Men nog var det lite deprimerande att se att, det inte hänt någonting på snöfronten medan vi var borta. På Åland blommade snödropparna för fullt och krokusarna hade tittat upp, men hos oss? Vi lär nog få vänta ett tag ännu. Men den som väntar har det ännu framför sig. :)

torsdag 3 mars 2016

Ugglor...

Så fick jag äntligen komma med på en uggle safari. Kändes lite konstigt att vara ensam kvinna bland nio erfarna mer eller mindre proffsfotografer av manligt kön, men så brydde de sig inte så mycket om mig heller. :)

Första träffen var en sparvuggla, en lite pigg gynnare som gärna ställde upp på våra önskemål. Men tålamod ska man ha, det tog åtminstone en halvtimme mellan varje byteshämtning.

Det var också en riktig utmaning att få den någorlunda skarp på bilden, och man kunde endast räkna med en skarp bild per attack. Det var en kvick rackare, varje dykning var över på några sekunder.

Sedan tog den en lite paus, från att roa oss, men vi hittade den på en närliggande gård, där den satt i en björk bredvid vägen. Där satt den och tittade på tio fotografer, som stod och fotograferade på några meters håll.

En sista svartvit variant...

Senare på eftermiddagen, flyttade vi plats, och högt uppe i toppen på en gran satt en hökuggla. Den var mindre samarbetsvillig, bara två dyk och sedan ville den inte roa oss längre.  Hela kasan med gubbar rusade ut på en åker med en meter hög snö, otroligt hur de lyckades plumsa i snön trots att de sjönk ner djupt. Själv fastnade jag hela tiden och ville inte slippa loss, samtidigt som jag försökte hålla reda på kamerautrustningen. Så när alla var på plats och färdiga kämpade jag för fullt flera tiotals meter bort. Tills slut förbarmade sig Lassi och kom och hjälpte mig med utrustningen, så att jag kunde koncentrera mig på gåendet. Suck, då kände man sig som ett verkligt påhäng på dessa yrkesfotografer.

Men trots allt, kölden, snön, väntandet osv, så var jag oerhört tacksam att fått uppleva allt detta. Ett verkligt minne för livet, att få bekanta sig med dessa fantastiska fåglar. Jag gör gärna om det igen, om jag får tillfälle.