måndag 25 januari 2016

 En sväng till Åland...


En tripp på några dagar för att hälsa på sonen som bor på Åland, i Mariehamn. Ditresan skedde med Viking Line från Åbo. Efter en stadig frukost, tog vi en powernap, för att motverka den tidiga morgonväckningen. När vi piggnat till passade vi på att inspektera isläget ute på ett mycket halt och blåsigt däck. rätt så många örnar syntes också, men ingen säl.


Vackra mönster som bildas i isen där båtarna far fram i faren.

Eller som pusselbitar i ett enormt pussel.

Strax innan vi kom till Mariehamn blev det dock öppet vatten helt och hållet. Lite försökte solen tränga igenom molntäcket men det lyckades inte riktigt.

Kvällsutsikt från utkiksberget, rätt mycket snö hade de för omväxlings skull fått. Betydligt mildare klimat hade de där, ca -10-15 grader medan det på fastlandet var mer till -30.

Sen kvällpromenad, temperaturen sjunker och ånga bildas i luften.

Åss - Åländska segelsällskapets paviljong.

Pommern, fyrmastad stålbark som är museifartyg nuförtiden. Byggdes 1903 i Glasgow, Gustaf Erikson köpte henne 1923 och fraktade vete och trävaror. Hon satte flera rekord, tex 1929 seglade hon trävaror på 87 dagar från Oslo till Melbourne. I sommar ska vi besöka henne och sjöfartsmuseet.

Nostalgiskt att se Kastelholms slott, denna gång i vinterskrud. Senast besökte jag slottet för att lära mig fotografera med studioblixtar. Då var det liv och rörelse där, för det var mitt på sommaren.

Ursprungligen var det en försvarsborg som började byggas under 1300-talet. Då var platsen en liten holme men numera, tack vare landhöjningen är det vatten endast på två sidor. Åland var då ett självständigt förvaltningscentrum med Kastelholm som centrum. Om man är intresserad av historia så finns en hel del intressant att läsa om slottet på nätet.

Bomarsunds fästning, som byggdes av Ryssland efter att Finland blivit en del av Ryssland 1809. Den skulle bli 290m lång och halvcirkelformad, men hann aldrig bli klar för 1854 anföll brittiska och franska styrkor det och Ryssarna hamnade till sist att kapitulera.

Denna resa till Åland, blev ingen egentlig fotoresa, för vi hade så mycket annat program. Men nästa gång hoppas jag att jag ska få tillfälle att fota sjöfåglarna som återvänder, och om inte det lyckas så i alla fall på sommaren finns planer på att återkomma.

måndag 18 januari 2016

Två timmars fotografering...

Det blev överraskande många bilder från ett veckoslut där jag som elev satt inne och såg på andras bilder i stället för att själv fotografera. Vi började fredag kväll, i Brusaby, med att titta på och lyssna till Niclas Warius. Han är känd för sina kompositioner av gamla och slitna föremål bland en del oidentifierbara saker. Annat som han gör är att fota hus och lägenheter, samt fota för en del tidningar. Intressant person och intressanta bilder.

På väg mellan klassrummet och logiet, där resten av kvällen gick åt till att finslipa min "pecha kucha" (av oss kallade pekka kukka) bildvisning, som var vår läxa. Alltså vi skulle alla göra varsin bildvisning med 20 bilder och vi skulle tala fritt, utan manuskript, till varje bild i max 20 sekunder. Nyttigt, men ack så svårt, när man inte har talets gåva.

Snön dalade ner som lätta fjädrar från skyn den kvällen. Underbart om man hade haft tid att gå runt och fota lite mera, men Niclas bildvisning som skulle ta 2 timmar, tog 3,5. Och det klagar jag inte alls på, för det var såå intressant.

Lördagen bestod av Lasse Sundströms bildvisning från sin examensutställning och resa till Grönland. Eftermiddagen gick åt till våra "pekka kukkor" och efter en matpaus såg vi på Hanna Sandins Islandsbilder. Jag undrar hur många hundra (tusen?) bilder vi såg på den dagen. Nog hann det säkert bli en hel del med tanke på att vi började 9 på morgonen och slutade tio-tiden på kvällen.
Så blev det söndag morgon, och före klo elva fick vi fritt gå och fota, eller rättare sagt, vi skulle göra det... :)
Jag upplevde att jag saknade inspiration, hur vackert landskapet än var. Jag var trött, hade sovit dåligt pga restless legs, sena kvällar och tidiga morgnar. Tanken slog mig innan jag gick ut att nä-ä, jag blir inne och redigerar bilder i stället. Men konstigt nog, när jag väl varit ute en stund, så ville jag inte gå in igen. :)

Därför blev jag smått överraskad när jag märkte hur många bilder jag faktiskt hann ta under de knappa två timmarna jag var ute.

Mest tid tillbringade jag faktiskt hos dessa sötisar :)

De var smått finurliga...

...smått retsamma...

...smått busiga...

...lättskrämda...och med mycket spring i benen. Denna unghäst fick heta "syster yster" av mig för hon/han sprang runt och krumbuktade sig hela tiden. :)

Blev också inspirerad att fota mönster, mönster på staket, mönster på vägen, mönster i träden osv osv...

Vinterns milda färger och siluetter fascinerar.

Min favorit form av stängsel.

En av "pekka kukkorna" handlade om gräs, och gräs intresserar och fascinerar mig också.

Till sist efter ytterligare lite bildvisning och lunch var det dags att åka hem, i strålande solsken. Vi sade flera gånger under hemfärden att man borde stanna och ta några bilder, och till sist gjorde vi slag i saken och vädrade kamerorna en liten stund.
Även denna gång var det ett intensivt, och lärorikt studietillfälle.

söndag 17 januari 2016

En isande kall dag i Fiskars...

Dags att uppdatera vad som hände för någon vecka sedan. Det var när kvicksilvret sjönk närmare -30 grader. Man var inte gärna ute några längre stunder i gången, men en kort tripp till Fiskars i det fina vädret skulle väl inte sitta helt fel, resonerade vi.

Valet låg mellan Hangö och Fiskars, men eftersom vi just varit i Hangö och fotat, så blev det det andra alternativet. Jag hade en liten vision av is, solljus, vattenånga och rimfrost i mitt sinne. Så väldigt långt från den visionen var det ju inte. Dock hade det ymniga snöfallet inte kommit då ännu.


Efter att ha gått och fotat en halv timme, upptäckte vi något intressant. En mörk skugga pilade av och an på strandkanten. Frågan var, utter eller mink? För första gången i mitt liv som jag såg en vild havsutter, var i somras i Norge. Uttern är betydligt stötte än minken, så av att noggrant ha studerat de båda, måste jag komma fram till att det var en mink.

Minken är en bedårande söt varelse, med sin peppar-svarta ögon. Piggt och nyfiket tittade den på mig emellanåt, när den hörde kamerans klick-klick...men en vecka senare, var vi där igen i Fiskars. Denna gång såg vi faktiskt en riktig utter, tyvärr hann jag inte få fram kameran i tid.

Jag kan lugnt säga, att både kylan och allt annat blev glömt när jag försökte komma den så nära att jag kunde få en någorlunda bild på den. Den var inte riktigt samarbetsvillig, utan varje gång jag försökte smyga mig närmare, gled den ner i ån, för att sedan dyka upp var som helst. En gång lyckades jag smyga riktigt nära, när den stod på ett litet isflak, men då samarbetade inte kameran igen och, vips, var den nere i vattnet, innan kameran hann fokusera.

Den hade minsann bättre koll på var jag var, än jag, var den var. Jag hörde också för ett par år sedan att det lär ska finnas uttrar i sundet mellan Hagen och Ramsholmen, i Ekenäs. Själv har jag inte sett dem tyvärr.

Det var ganska sent på eftermiddagen, vilket betydde att ljuset snabbt blev sämre att kunna fotografera den. Men jag var ändå jättenöjd över detta oförglömliga möte.

Nu var öron, kinder, tår och fingrar isbitar. Som tur fanns där ett cafe som var öppet, en kopp varm kakao, som tyvärr endast var ljummen, såg vi fram emot. Men efter att ändå suttit där en stund började vi sakta tina upp. :) 

Solens sista strålar och vår utfärd till Fiskars blev betydligt längre än vi först tänkt. På cafe´t gjorde vi ännu en trevlig bekantskap, nämligen...

...mycket sociala Bengal-katt. Dess färger var annorlunda mot vad jag oftast sett, men den var mycket dekorativ och dessutom hade den blåa ögon. :) Den lär ska tycka om att komma och sätta sig i famnen på gästerna, men tyvärr fick inte jag det privilegiet. :)


fredag 8 januari 2016

En dag i Hangö när kvicksilvret dök närmare - 20...

Åtta på morgonen hoppade vi i bilen och styrde kosan mot Hangö. Dagen innan hade jag sett massvis med underbara bilder tagna därifrån av sjöröken som täckte Hangö vyerna.

Halv sju på morgonen började jag med att kolla temperaturen, jo... det såg lovande ut för sjörök även denna morgon. Gick in på Hangö webbkamera och det såg ut som om det rykte lite i mörkret. Så jag började packa kameraväskan, åt frukost i lugn och ro, innan jag pälsade på mig och gubben, så styrde vi kosan söderut...

Vinden var bitande, kinder, händer och tår frös, men landskapet var sagolikt, som tagen ur en action film. Lite mer action av fåglarna skulle ha varit kul, men man får ta vad som finns. Långt bort i periferin hörde jag svanar, men att få syn på dem var omöjligt.

Jag hann beta av hela södra sidans stränder med kameran, innan solen orkade ta sig över dimmolnet. Några sjöfåglar flög av och an...

"day after tomorrow"

Vid tullstranden hade jag hoppats att få se några fartyg komma i dimman, men icke. Ett litet mudderverk, såg det ut att vara i alla fall, var det enda som visade sig.

Och här har äntligen vintersolen orkat ovanför kanten, nu började det bli riktigt behagligt, temperaturen steg med 4-5 grader och vi belönade oss med att njuta av varsin glögg på Regatta cafeet. Det satt hårt åt att stiga upp ur sängvärmen men oj så glad jag var efteråt, det är inte många dagar i året som man får njuta av ett sådant skådespel som naturen i Hangö gav oss den morgonen. 

torsdag 7 januari 2016

Nytt år och nya utmaningar...

I början av året tog vi några dagars tripp till Rosala, innan den värsta kölden knäppte till. Som mest hade vi runt -10 grader, och då tyckte vi det var kallt, både ute och inne. :) Vad ska man säga nu då, en vecka senare när termometern stod på -27 grader på morgonen? Tja, äntligen har vi en riktig vinter, så vi ska inte klaga. Hoppeligen kommer det att minska en del på fästingbeståndet också. :)

I stugan har vi en öppen spis för mysbrasor, men absolut inte för värmen, för man eldar direkt åt kråkorna. Dock är det så härligt att kunna sitta och beundra brasan, så man behöver varken TV eller någonting annat just då. Mysfaktor av högsta slag, på sin höjd en god bok, kameran är också tillåten vid det tillfället. :)

Sedan började det snöa, här de första snöflingorna som virvlar kring frusna kinder.

Senare på kvällen minskade blåsten men flingorna ökade.

En och annan vacker morgon hade vi också, de bly grå-blå himlarna är så ljuvliga, milda färger med silver stänk i havet.

Vacker, lite blåsig kväll, i väntan på mera snö. Ljuset i förgrunden kommer av en ficklampa som jag hade med mig. Rakt fram i horisonten finns Hangö, ett antal sjömil bort.

Den vackraste morgonen av dem alla. Himlen glöder. Morgon rodnad slask i hatt brukar man säg, men här stämde det inte alls, för hela dagen var hyfsat vacker.

En mosters Bolonkor, ute på promenix. Is och kyla tycks inte bekomma alls. :)

En liten nalle, bortglömd i vintern. Borde man skriva en liten saga...det var en gång en Nalle, som bodde hos...men som nu är bortglömd och kall om tassar och nos...

Samma vackra morgon, men nu har solen kommit upp ovanför horisonten. Låg på magen och försökte fånga lite vågstritt i solstrålarna.

Jag blir alltid lika fascinerad av björkarna här ute med sina häxkvastar. Dessutom tycker jag grenverket är så dekorativt.

Och så en sista bild från färjan på väg hem...med tungt hjärta, men väl hemma kändes det bra för följande dag var det -20 grader och det hade blivit en aning svårt att hålla värmen i en icke-vinterbonad liten stuga trots allt.