måndag 14 mars 2016


Kimito igen...

Som naturfotograf, måste man kunna en massa saker. Det är inte enbart kameran och naturen som gäller. Man måste kunna vistas i naturen, leva och överleva i naturen, laga mat i naturen, god praxis i naturen, allemansrätten osv osv... Så denna gång var det skolans rektor Henrik Jern, som undervisade oss i konsten att lägga upp och ta ner tält. Detta främst med tanke på de som ska låna skolans tält när de åker till Grönland i sommar.

Det finns också fiffiga "takdukar" som man spänner upp mellan några trädstammar, och som fungerar som regn- eller solskydd. Verkar vara som en riktigt klok investering.

 Han rekommenderade varmt Hillebergs tälten på grund av det saftiga priset och kvaliteten. Nå, han medgav att det nog finns billigare kvalitetstält, men faktum är, att skolans tält är i så hård användning, så här gäller maximal kvalitet. Och det andra faktumet är att billigt och kvalitet sällan går att kombinera.

På grund av den kalla snålblåsten och det råa vädret, (jag undrar om han tyckte vi var en samling veklingar, där vi stod och huttrade),  fortsatte vi lektionen inomhus, där han demonstrerade hur man använder olika kokmöjligheter utomhus. Berättade hur man kan få bränslevätskor att stritta upp i ansiktet och gasflaskor att explodera. Därför måste alla som vill bli utbildade naturfotografer även gå första hjälp kurs. :D Hur som helst; det var väldigt informativt och han var en mycket bra lärare.
 

Följande morgon, var det strålande solsken och våren sjöng i buskarna. Tog en snabb promenad på lunchen, och hälsade på de söta åsnorna och...

...getterna, som inte tyckte det var ett dugg intressant när jag stod och viftade med kameran. Tydligen var det bäst att lägga sig ner och spela död...
Eftermiddagen gick åt till ett annat intressant ämne, nämligen att lära oss filma med våra systemkameror. Även hur man kan använda Go pro kameror, som nu finns högst på önskelistan för tillfället.


Mitt första projekt blev att försöka sätta ihop ett bildspel, där jag använde bilder som jag tagit på Åland. Bildspelet slutar lite väl abrupt, men det ska jag tänka på nästa gång...


Detta var min första film, av hopsatta filmsnuttar som vi fick i uppdrag att gå ut och filma under någon timme. Inte så super, men som sagt, detta är bara början till en ny värld att lära sig ...


Hemkommen på söndag eftermiddag och bortskämd av min livskamrat, grillad lax, sparris och sallad. Gott i glaset och glass med likör till efterrätt. Månne han hade saknat mig? <3

fredag 11 mars 2016

Har vi lugnat ner oss sen Kuusamo?...

Nej, verkligen inte, vi fortsätter att flaxa omkring som yra höns. Ett par dagar tillbringade vi i grannstaden Hangö, ena gången på promenad till Uddskata. En hel del svanar var de enda intressanta djurliv vi såg då.

Skottårs-dagens promenad på Tullstranden, solen sken, men en och annan snödriva fanns kvar, i sanddynerna. Sommar fiilisen började komma.

Hamnarna står redo och väntar på sommarens båtfolk. Oj vad kul det skulle vara om man kunde räkna sig till den kategorin. Båtlivet börjar dra ordentligt på nytt, efter en paus på ca 15 år. Ja, jag räknar oss inte som båtägare, trots vår gula lilla tvålkopp på Rosala.

Det såg spektakulärt ut när, kajorna flög högt uppe i skyn i Hangö. Har aldrig förut sett dem på så höga höjder.

I två månader var denna canvas på villovägar, men det visade sig att de bara glömt att meddela från posten att den visst finns att hämtas. Som tur var hittade den rätt till slut och pryder sin plats, som ett fint sommarminne, från förra sommaren :)

Sen då? Vi flaxar vidare till Åland. Där upptäckte jag ett nytt trevligt ställe, där de har massor av påfåglar, höns, papegojor, undulater, kanariefåglar m.m. Nu var de alla i stora burar, men sommartid lär påfåglarna släppas lösa på området.

Dagen vi åkte hem, drog plötsligt en massiv dimma i över Åland. I början, när båten lade ut, såg man knappt handen fram för sig. Efterhand lättade dock dimman, och i utkanten av Åbolands skärgård var det nästan klart.

Våren hade kommit betydligt längre där, än på fastlandet. Gäss hade redan kommit, både grågås och vitkindad gås. En hel del sjöfåglar också, knipor o viggar såg vi bland annat. Nåjo, knipor finns det gott om i Ekenäs just nu också.

Men nog var det lite deprimerande att se att, det inte hänt någonting på snöfronten medan vi var borta. På Åland blommade snödropparna för fullt och krokusarna hade tittat upp, men hos oss? Vi lär nog få vänta ett tag ännu. Men den som väntar har det ännu framför sig. :)

torsdag 3 mars 2016

Ugglor...

Så fick jag äntligen komma med på en uggle safari. Kändes lite konstigt att vara ensam kvinna bland nio erfarna mer eller mindre proffsfotografer av manligt kön, men så brydde de sig inte så mycket om mig heller. :)

Första träffen var en sparvuggla, en lite pigg gynnare som gärna ställde upp på våra önskemål. Men tålamod ska man ha, det tog åtminstone en halvtimme mellan varje byteshämtning.

Det var också en riktig utmaning att få den någorlunda skarp på bilden, och man kunde endast räkna med en skarp bild per attack. Det var en kvick rackare, varje dykning var över på några sekunder.

Sedan tog den en lite paus, från att roa oss, men vi hittade den på en närliggande gård, där den satt i en björk bredvid vägen. Där satt den och tittade på tio fotografer, som stod och fotograferade på några meters håll.

En sista svartvit variant...

Senare på eftermiddagen, flyttade vi plats, och högt uppe i toppen på en gran satt en hökuggla. Den var mindre samarbetsvillig, bara två dyk och sedan ville den inte roa oss längre.  Hela kasan med gubbar rusade ut på en åker med en meter hög snö, otroligt hur de lyckades plumsa i snön trots att de sjönk ner djupt. Själv fastnade jag hela tiden och ville inte slippa loss, samtidigt som jag försökte hålla reda på kamerautrustningen. Så när alla var på plats och färdiga kämpade jag för fullt flera tiotals meter bort. Tills slut förbarmade sig Lassi och kom och hjälpte mig med utrustningen, så att jag kunde koncentrera mig på gåendet. Suck, då kände man sig som ett verkligt påhäng på dessa yrkesfotografer.

Men trots allt, kölden, snön, väntandet osv, så var jag oerhört tacksam att fått uppleva allt detta. Ett verkligt minne för livet, att få bekanta sig med dessa fantastiska fåglar. Jag gör gärna om det igen, om jag får tillfälle.

onsdag 2 mars 2016

Då var det dags igen...en dag i örnkojan...


Lagom tidig start på dagen, platsen var Juhtivaara. Då kröp vi in i kojorna, med all kamerautrustning, varma kläder och mat. Så här såg det ut där "stora pojkarna" satt. :)

Vi började med att fota en del småfåglar, i väntan på de stora. Lavskrikorna var tacksamma fotoobjekt.

Nötskrikor fanns några stycken som gärna jagade iväg lavskrikorna.

Men ibland slogs de sinsemellan också :)

Den lilla söta lappmesen.

Och den käcka talltitan.

Men till sist fick vi lön för väntan. Herr örn kom och satte sig på sitt "panupuu". På svenska skulle det väl bli "påsättningsträdet" :P :D. Det var inte jag som kallade det så, men här har några små örnbebisar blivit till enligt vår guide Lassi Rautiainen. Hur som helst, här satt han ganska länge och spanade. Så länge att vi började undra om han alls var hungrig. Men det var frias-tider, så kanske hade han annat att tänka på...

Till sist, masade han sig ner och började plocka på en trafik förolyckad hare. Hårtossarna bara yrde omkring honom.

Några smakbitar, och sen flög han iväg...men oj vilken ståtlig fågel :)

Resten av eftermiddagen blev det en del mindre fåglar igen, bl.a. hackspett.

Lappmesen njuter av dagens sista solstrålar...

Snart flyger Juhtivaaras egen drake :D

När solen gick ner, styrde vi kosan tillbaka till bilarna, det fanns massvis med spår i snön, kors och tvärs...

Vilken vacker, oförglömlig dag vi fick uppleva igen. Så tacksam :)