tisdag 28 april 2015

Nästan alla tog till flykten...


For land och rike runt igår för att hitta intressanta foto-objekt. Och minsann, jag såg så många olika djur och fåglar som jag inte gjort på länge. Det var hjortar, harar, tranor, svanar, havsörn, tjäder och många flera...

Problemet var att jag inte hann ta fram kameran innan de tog till flykten. Jag hann bara konstatera; åhå...där var en tjäder...och vips var den borta. Jag stannade bilen, smög mig tillbaka och försökte locka fram den. Jag provade t.o.m. att spela upp tjäderljud på mobilen, men nix, den lät sig inte lockas.  

De enda som tog det relativt lugnt var sångsvanarna. Jag provade att spela upp deras läte också på mobilen, vilket fick dem att i lugn och ro lägga sig ner.
Det finns ett ordspråk på finska som menar att det inte är köttet utan såsen som smakar. Så jag får väl säga att det inte är bilderna utan upplevelsen som är det fina.
Haaha, nej, det gick inte att lura mig själv, jag skulle ha velat ha bilderna också :/ ...
På promenad med kameran i handen...


Vädret var grått, dimman var grå, det mesta verkade grått på min promenad :), så jag fortsatte på det gråa, färglösa temat även när jag kom hem. 

Det är egentligen ganska kul att ge nya bilder en känsla av att de skulle vara tagna för rätt länge sedan. Tänk vad lätt det är för oss fotografer nuförtiden. Digitalkameran gör att vi kan slösa bilder hur mycket som helst. När vi kommer hem kan vi "framkalla" dem direkt på datorn, slänga de vi inte gillar och spara de andra tills hårdskivan svämmar över...Så finns alla dessa fantastiska bildredigeringsprogram. Bara att dra i lite spakar och trycka på lite knappar och...vips har man en bild som denna. 

Det stora problemet som jag har är bara att när ska man sluta? Ska jag dra liite till? När är tillräckligt? När är för mycket? När valmöjligheterna är många blir också valet svårare. Mycket är ju tycke och smak, vad just jag tycker om men man vill ju att också andra ska tycka om. Så har det egentligen blivit lättare? 

Nej kommer jag fram till efter en stunds filosoferande. Det har blivit lättare att fota om man nöjer sig med att ta en bild med telefonen, sätta in den på ett nätverk och "thats it". Men om man vill göra bra bilder, som står sig i klass med proffsen, så har det inte blivit det. Dels har ribban höjts, i och med att jemene man nuförtiden fotar, dels har man så många valmöjligheter redan i kameran för att inte tala om när man sitter bakom datorn, bara fantasin (om man har nån) sätter gränser. Man kan få timmar att gå bara genom att försöka få en enda bild som man vill ha den, och då väntar 1000 andra i kameran på sin tur...

söndag 26 april 2015

En arbetares händer...


Genom årens lopp är det så här jag sett min mans händer. :) Och en duktig skruvare är han, och sparat mången slant åt oss själva och många andra, med tanke på verkstädernas priser.
Igår när han skruvade grabbens bil, slog det mig att jag har aldrig fotat honom i garaget. Sagt och gjort, trångt var det och jag var rädd att han skulle bli irriterad när jag tramsade där i vägen för honom. Men han bara smålog åt mig och lät mig hållas. Någon extra belysning hade jag inte heller, så jag fotade på största bländaren, därför ganska mycket oskärpa i bilderna. Medan jag höll på tände en plan i mig. Jag vill göra ett projekt och fota händer i arbete. Ju mer jag tänker på det destu mer gillar jag iden, så nu ska jag sakta börja förverkliga den. Det ska vara många olika yrkesgrupper, från de smutsigaste man kan hitta till de renaste och mest välvårdade.
Händer är fascinerande, talande och berättar så mycket om individen.
Jepp, det är ett projekt jag absolut ska förverkliga. :)


torsdag 23 april 2015

23.4.15 - Blåsigt värre idag, isande kall vind, men solen sken och det var vackert ändå. Åtta grader visade termometern, men det kändes som högst två. Jag fick möjlighet att prova ett Samyang 14mm obejektiv några dagar. Det är verkligen spännande att fota med så mycket vidvinkel.

Knipan försvann i horisonten, och stranden blev nästan lika lång som Tulluddsstranden i Hangö. Obs, bara nästan för den är 1 km lång. Men jag gillar pespektivet.

Ramsholmen börjar visa sin vackraste sida. Vitsipporna har inte riktigt tyckt om de många frostnätterna men blommar tappert ändå. 

Att fota från markperspektiv med vidvinkel har sina utmaningar...övning ger färdighet, heter det i alla fall.

Vill man ha riktigt fina bilder Ramsholmen så borde man komma och fota en dag när det inte är klart solsken, och absolut inte mitt på dagen. Men när har jag gjort som andra säger? ;) Tvärtom tycker jag om skuggorna från träden som bildar linjer som ögat kan följa in i bilden. Att bilden blev lite matt i färgerna är sedan en annan femma, men det kan jag fixa till i Lightroom när jag får lust. Varför måste nu allt vara så färggrant egentligen? För att vi är så bortskämda med färggranna AHA-upplevelse bilder. Så kanske bilden får stå som den är i alla fall :D Tjau :D

onsdag 22 april 2015

23.4.15 - så är det dags för de obligatoriska vårtecknen. Alla människor fotar vårblommor så då kan ju inte jag vara sämre heller ;).Men i ärlighetens namn så drunknar vi i vårbilder just nu, ändå kan man bara inte låta bli. Jag upphör aldrig att fascineras av det spirande livet som vaknar, år efter år, efter en lång vinters sömn. Varje dag går man ut och inspekterar vad som tittar fram, dag efter dag...Ifall någon inte visste så är detta blåsippor.

Pärlhyacint

Scilla

Vilken vår blomma är detta då? Tja jag hittade den i trädgården i alla fall :). Vi har ett skatpar som ynglar av sig skator på löpande band och när ungarna vuxit upp till lämplig storlek börjar dom flyga omkring och skräna och pina grannskapet i tid och otid. Får se hur det blir i år, de är modiga rackare som kommer ända in på altanen och river och sliter i allt dom hittar, speciellt på tidiga ljusa sommarmorgnar när man ska försöka sova.