fredag 31 juli 2015

Semesterresan del 4...


Den här delen kanske man kunde kalla "från slott till koja". Vi har nu ett par dagar kunnat njuta av att bo i ett "lyxhus", ägaren gav lov att vi kunde stanna ett par dar till om vi ville, och det ville vi ju gärna.
 Det är alltså måndag eftermiddag, Hasse gör sig i ordning för att fara och fiska. Plötsligt stannar en bil utanför huset och ett par stiger ut och säger att dom hyrt huset fram till torsdag. Vi står som levande frågetecken???
Mannen tog det lugnt och ringde några samtal för att klara upp situationen, men varför blir kvinnor alltid så hysteriska när något oväntat händer? Damen gick babblande an hela tiden, och förklarade att hon inte tänker bo i något "ulko-huussi" och hennes fileer som hon just köpt skulle fara illa osv osv...
 Men jo, det stämde, via Lomarengas hade de faktiskt hyrt huset, betalat det på förhand dessutom, så det var bara att plocka ihop vårt pick och pack, snabb städning, och så iväg. Huhu, stressigt blev det och var alldeles genomsvettig när vi var klara. Men vi klarade det med en halvtimmes marginal innan den officiella inflyttningstiden för dem började.
 För Hasse och mig blev det en rolig historia om fina "ulko-huussi" damen som vi skrattade åt under hela resan. :) Damer: tänk på det nästa gång ni känner för att släppa er hysteriska; ni kan bli en "visa i byn" för någon annan. :)
Skulle vädret ha varit bättre, hade vi tagit in på en camping och börjat vår tält-semester, men nu tog vi faktiskt en stuga i två nätter på Oulanka camping. Det var en väldigt välskött camping och vi trivdes där.

Kitkajoki - otroligt att tänka, att för några månader sedan stod jag  inne i björkdungen och fotade forsen och strömstarar. Det var i februari när vi var med foto-skolan till Kuusamo för att fota kungsörnen. Då var vattnet som nu rinner genom björkdungen fruset.
Hasse for för att flugfiska och jag tog det lugnt i stugan, kokade lite potatis och grillade lite korv. 


Tisdag - mulet och regn. Ca 12 grader varmt. Idag bär stegen till en naturstig som heter Kanjonin kurkkaus, 6 km lång. Jag blir igen en gång förvånad över hur kuperat det är i Kuusamo-trakten. Här var det klättring upp och ner hela tiden. 270m var höjdskillnaden där vi gick, så nog fick man flåset upp. :)

Oulankajoki

Många branta stup att beundra utsikten ifrån.

Det som många gånger räddade min resa och mitt humör var MYGGSPRAYET. Utan det hade jag varit helt förlorad...jobbigt var det ändå med myggen, trots sprayet.

Hasse klarar dem bättre, tror över lag att män klarar mygg bättre än kvinnor. Kan det bero på våra dofter? Hormoner? Svettas vi mera? Åtminstone gör jag det, jag var genomsvettig hela tiden, medan lycklige Hasse inte alls har sådana problem.

På hemvägen körde vi till stället där 80 km långa Karhunkierros började. Där gick även polcirkeln. Hasse skulle vilja att vi skulle gå den länken någon gång, jag spärtar emot, får se vem som vinner i slutändan ;)...

Det finns möjlighet nog att gå bara en del av den också, så vem vet hur det slutar om man får ha hälsan :)

När vi skulle åka tillbaka till stugan fick vi syn på denna i det höga gräset. Hon hade dessutom några ungar med sig, som kilade iväg så kvickt att jag inte hann med med kameran. En tjäderhöna skulle jag påstå att detta är, rätta mig om jag har fel. :)

Semesterresan del 3...


Efter en paus i skrivandet fortsätter nu min semester-rese skildring. Ja dagen efter vår 12 km:s vandring, vaknade vi stela och styva i benen, så vi beslöt att mjuka upp oss med en 4 km vandring upp på Riisitunturi.


Efter ca 1,5 km klättring uppåt så var vi på toppen, en hisnande utsikt hade vi därifrån. Vädret var, som ni ser lite regnsjukt, men det gjorde också att bilderna blev mer dramatiska och det var lagom svalt att vandra.


Här uppe fanns en bänk som man kunde sitta och njuta av utsikten och äta sin fika på. På vägen fanns också riktiga rastplatser om man ville göra upp eld och grilla.


Det fanns flera olika vandringsleder att gå på, men vi valde Riisin Rääpäsy. Från toppen var det ett par km neråt tillbaka till parkeringen. En lagom promenad för oss den dagen.


En och annan fågel kunde vi se och även ett och annat djur, eller före detta djur.

Efteråt körde vi till Käylä för att se på möjliga ställen för Hasse att fiska på. Och alla dessa renar, helt yra sprang de omkring på vägarna, och när de såg bilarna komma gick de och ställde sig framför dem. En dag såg vi en som blivit påkörd, bilisten väntade på polisen som antagligen hamnade avliva den. Som tur hände det inte åt oss.


Efterlämningar av en och annan fiskare :)



Hasse studerade sländorna så att han skulle veta vilken typ av fluga som lönar sig att att använda i just den trakten. Men klockan blev mycket och fisket fick vänta till följande dag. Mat och bastu väntade.






måndag 20 juli 2015



Semesterresan del 2...

Lilla björnrundan - dagens utflyktsmål. Egentligen vet jag inte vad jag tänkte på när jag föreslog att vi skulle gå den. Den är 12 km lång och jag har på många år inte gått längre länkar än 6-7 km i ett. Jag tittade på kartan och föreslog att vi kunde gå ett stycke av den för att sedan vända och komma tillbaks när jag inte orkade längre.

Vi hann inte gå långt förrän vi stötte på det första hindret, nämligen hängbroar. Den första hängbron var värst, högt upp och strid stöm nedanför, jag fick panik förstås. Hasse gick först, väntade på andra sidan och så fixerade jag blicken på honom och sa...shit, shit, shit...hela vägen. Över kom jag men benen skakade som asplöv efteråt. Efteråt kan jag väl konstatera att som tur var tog vi ingen karta med oss, så att jag inte på förhand kunde studera vad denna länk egentligen innebar. Nå över kom jag och sedan när vi studerade ruttkartorna efterhand, märkte jag att det var tre hängbroar längs rutten och att vi måste över den första tillbaks för att komma till bilen. Hängbron på bilden var inget problem, den gick några meter över vattenytan.


Min andra utmaning var terrängen, upp och nerför hela tiden, vandringsleden var jättefin att gå på, men alla dessa trappor...de måste sammanlagt ha varit över 1000 st, på ett ställe var det 250 i ett kör. Som tur var hade vi gått så att vi gick nerför dem, undrar om jag överhuvudtaget hade kommit uppför 250 trappor i ett kör. Det stod på en skylt att det var som att gå uppför trapporna i ett 13 vånings hus. Nåja men nerför gick det fint. Enligt de uppgifter jag efteråt hittat var det ca 100 stigning vid brantaste stället.


Här går det uppför igen.


Hisnande utsikt var det på flera ställen. Vackert var det, naturen här är så fantastisk.


Vattendrag, forsar och små sjöar tjusade oss hela tiden. Det fanns ställen där harren leker och vi såg en massa småharrar simma runt där. 



Vid en av rastplatserna såg vi lavskrikor, de hoppade omkring på borden av stock och sökte efter mat som eventuellt hade "glömts" kvar från picnickarna. Där såg vi också renar, men de sprang undan så fort att jag inte hann ta någon bild.
Efter att vi tagit en drickapaus där gick vi vidare, och hör och häpna...i spåret möter vi Karin och Peder. Ja det är vänner från Pargas, vi hade ingen aning om att de var här, eller vise versa. Det blev många skratt på plats och ställe innan vi gick vidare. De är pensionärer och trots en del hälsoproblem vandrade de hela länken. Jag var svettig och trött, och flåsade som ett ånglok i varje uppförsstigning, men då beslöt jag att jag inte kan vara sämre än dem, så det var att pina sig igenom alla 12 kilometrar.

Vid den sista rastplatsen såg vi denna naturnära familj. Det såg så mysigt ut att jag var tvungen att fråga om jag fick ta en bild av dem. Och som synes, gick det bra. Vid det laget hade vi börjat bli trötta och hungriga, vi hade tagit med några smörgåsar, chips och dricka. Men oj vad jag började längta efter en grillad korv, när vi såg alla andra som satt framför elden och skar korvbitar med sina puukko-knivar.


Sista biten gick upp och nerför en ljuvlig sandås, det var lätt att snabba på stegen här...vi gick förbi en "dricka-gubbe", alltså han sålde limsa, bulla och sånt. Jag skulle gett vad för helst, nästan, för en cocis då. Tyvärr var pengarna inte med i ryggsäcken och dessutom hade han just stängt.

Är det "ringaren från Notredam" som varit ute och gått?
Nånej, men det började bli lite kyligt den sista kilometern.
Gissa vem som kände sig stolt, väl framme vid bilen? Joo just jag :) 6 timmar tog det för oss att gå länken, men då gick vi i maklig takt, och så stannade jag och fotade rätt mycket.
Och vad tror ni att det hände sen?
Joo vi for till Ruka och åt pizza och pasta och drack Hoegaarden i frysta glas. Jag beställde lasagne men pojken som tog beställningen trodde jag skulle ha pasta bolognese, så det var en liten besvikelse men jag var så glad att få något att äta, så man orkade basta sedan.





















Nåväl nu är det semestertider och Hasse och jag passar på att utforska vårt eget land lite mera. 




Vår första anhalt blev i Björneborg, Yyteri. Det blev en pika-pika kaffe o te visit hos Nafo-Frasse (vi går i samma naturfotoskolklass). Lite av sanddynerna hann vi ändå se på. 



Mitt under fikapausen kom en orädd sork och tittade på oss med sina små pepparkornsögon. Om inte Frasse sagt att han egentligen inte gillar att de är där så skulle det säkert ha ramlat nåt gott från vårt kaffebord.
Följande paus blev hos Bernt och Monika i Vasa, sedan tillbringade vi natten hos "fammo och faffa" i Jeppis. Ja alltså det är Hasses föräldrar, hans pappa är hela 86 år men pigg som bara vad, härligt att se.

Dag 2, vi styr kosan ganska rakt österut mot Kuhmo. Jag har bokat in oss hos Lassi Rautiainens björngömsle för en natt. Det blev lite bråttom i slutändan, vi skulle vara framme före klo 16 för att få mat och klo 17 skulle vi bli körda till gömslet. Nå, vi anlände halv fem, kastade i oss lite mat, bredde några smörgåsar, hastigt o lustigt packade våra saker och så bar det iväg ut i skogen, till Ingemansland.
Vädret är hyfsat, vi installerar oss i ett två-personers gömsle, eller kyffe som vi kallar det i vår fotoskola. De har bytt plats för gömslena sedan jag var här sist för ett år sedan. Platsen som vi nu är hänvisade till är alltså det nya Paradiset, en stor myr, med skog runtomkring.
Först ser vi endast måsar. Det var det sista som jag väntade att få se här, på något sätt förknippar jag dem med skärgården inte skogarna i Lappland.




"skit på er fotografer" - ur havsörnens dagbok.
Efter en stund kom korparna, och sedan tog det inte länge så kom ett havsörnspar, även en gammal, ruggig havsörn, var och visade sig av och an.



Klockan halv sju på kvällen såg vi första skymten av en björn, sedan efter det blev det rena Mannerheimvägen av trafik. De kom och de gick bort och kom igen och igen och igen... . Allt som allt såg vi sex eller sju olika björnar, vissa var lite svåra att skilja åt. Ännu klo ett på natten var det full rulle på myren, men då gav vi upp och lade oss att sova lite. I det kyffet som vi hade, hade de faktiskt byggt några britsar som man kunde sova på, men jag tror ändå att det hade varit bekvämast att sova på golvet. Det kändes som om min sluttade utåt så jag var rädd att jag skulle hasa iväg i golvet, och Hasses var ganska kort, så han sov inte många blundar.
Jag hyrde att Nikons 200mm, 2,8:ans objektiv med extender av Lassi, och det var jag glad över.
Lägg till bildtext

Här har vi "Nicke nyfiken" eller Baby Hörökorva, som jag läste att Lassi själv kallar honom. En nyfiken två-åring som utforskade alla dofter han kom åt. Emellanåt började hjärta banka hårt när han styrde kosan mot våra gömslen, men han kom inte närmare än 20m, sedan vände han. Det var mest han som hade "party" långt in på natten, som på ungdomars vis. :)
Vargarna fanns i trakten och hade visat sig, några dagar tidigare, men tyvärr såg vi dem inte, inte heller järven såg vi. Så det finns orsak att komma igen.
Vi blev upplockade från gömslet klo halv åtta, sedan fick vi bastu och morgonmål. Så blev det dags att åka vidare mot Kuusamo.



På vägen mot Kuusamo, pausade vi vid utställningen "det tysta folket". Här fanns också cafe´där man kunde få nystekta murbotten plättar. Mums!

Tack vare ett litet privat fotouppdrag, så kunde vi låna denna underbara hyrstuga några dagar. Meningen var att vi skulle åka vidare på söndagen, men hur det nu blev, stannar vi ända till onsdagen. Här är så underbart och stugan (om man nu kan kalla det för det, huset vore rättare) är helt underbar. Jag har alltid drömt om att få bo i ett sådant här stockhus, och nu har jag fått prova på det. Mersmak? Jo, absolut! Det skulle duga fint åt Hasse och mig ;). Stugan ligger vid en vacker sjö, på andra sidan sjön, ser man Ruka. Jag hoppas innerligt att vi kan komma hit i vinter också. 6-8 personer bor helt bekvämt här. En stor fin bastu med härlig utsikt finns också här.


Första kvällen rodde vi ut på sjön och bekantade oss med omgivningen. Det var en helt ljuvlig, vindstilla afton. Tre stycken Lommar såg vi, men när vi skulle närma oss dem, dök de till andra sida sjön. Har inte vetat att de är så skickliga på att dyka. Någon form av fisk finns också i sjön, men vet inte om man får fiska här.


















tisdag 7 juli 2015

Det är onsdag eftermiddag och jag deltar i en gruppresa till Stockholm. Vanligtvis åker vi alltid Viking Line till Sverige men denna gång blir det Silja Symphony. Jag har bara hört hur intressant båt det är med sin shopping-gata som går längs hela båten. Och det stämmer, man blir lite fascinerad av det höga taket, hytterna som har fönster in mot "gatan" och allt annat intressant som båten innehåller. 

En hel hop Jenkki-bilar var också med. Försökte googla om det skulle vara något större evenemang där, men hittade ingen information.

Vi lägger ut, sommaren har äntligen kommit, de väntar en riktig värmebölja, bättre kan inte resan börja. Vi är tre st bussar med glada vänner, från södra Finland, som åker över för att träffa ännu fler glada vänner. Ytterligare 4 bussar med vänner åker samma kväll från Åbo, mest vänner från Österbotten.

De flesta hade beställt buffe´, men vi beslöt att prova på en grill-restaurang. Mycket god grillad kyckling åt jag, ett gott rött till och en god efterrätt avslutade smakupplevelsen.

Min man, Hasse, spanar efter reklamens sjöjungfrur som ville äta ute, men han såg inga. ;). Intressant att man kan se den Finska kusten på ena sidan och den Estniska på andra samtidigt. Då inser man hur liten Finska viken egentligen är. Vi kunde urskilja Ingå kolkraftverk och Bengskärs fyr från vår kust medan vi åkte. Bengskär som ju är Nordens högsta fyr, såg så försvinnande liten ut där vi gled fram. Kvällen framskred under glada skratt och t.o.m. några svängar på dansgolvet blev av.

Efter en god frukost följande morgon, fick vi själva bestämma hur vi ville fördriva dan i Stockholm. Bussen släppte av oss på Skansen, och många blev kvar där för att utforska den och prova att sjunga "Stockholm i mitt hjärta" där allsång på Skansen spelas in.
Hasse och jag hoppade på "hop on-hop off" båten och steg av vid gamla stan. Det var kul att se Stockholm från ett annat perspektiv.

När vi väl kom till gamla stan mötte vi massor av vad vi kallar vänner, trots att vi aldrig hade sett dem förr. Vi kände igen dem genom att alla bar ett info-märke på kläderna med namnet på evenemanget och namn och varifrån vi kom. Mest var det faktiskt danskar som vi såg, jag uppskattade att ca sju av tio som vi träffade bar märket. Man kunde ju inte stanna och prata med alla men le och nicka hälsa, åt så många som möjligt. Personalen i butikerna och restaurangerna vi besökte var helt begeistrade och önskade oss välkomna och en så trevlig helg i Stockholm. Ett par av våra "vänner" underhöll människorna runt omkring med levande musik, vilket ju många andra också gjorde, skillnaden var att de här tiggde inga pengar utan spelade bara för att underhålla. Efter en riktig het dag blev vi forslade till Stockholmsmässans Scandic hotell för middag och ett avslappnande bad i ett skönt luftkonditionerat rum.

Fredag morgon. Väckning kl fem för att hinna göra sig fin, äta frukost för att sedan bli förd till Frends arenan. Vi hade endast 11 km dit men det tog en timme, med tanke på all vanlig Stockholms trafik en fredag morgon och alla 50 000 som väntades till sammankomsten vi skulle delta i. Första dagen blev vi 49 500, och som mest var vi 50 400 där. Allting gick ordnat och städat till, inget knuffande, skrikande eller härjande, trots att det var varmt och så mycket människor. Man såg enbart glada, festklädda människor med stort tålamod. Tre dagar fick vi njuta av ett välgjort och upplyftande program. Hotellet hade fixat lunchpaket åt oss som vi åt under pausen, under programmet gick mötesvärdar med plakat som uppmanade oss att komma ihåg att dricka, och de delade också ut vattenflaskor åt alla som behövde, i synnerhet åt de äldre och barnen. De fanns alltid till hands om någon behövde någon form av hjälp.

De tre dagarna gick alldeles för fort, och vips var det söndag eftermiddag. En hel hop vänner skulle ta sig därifrån nästan samtidigt. Ändå tog man hänsyn till varandra. Många blev kvar till efterstädningen, men tyvärr hade vi båttid att passa så vi var tvugna att åka direkt när programmet var slut. Vi hörde att personalen på Frends arenan varit imponerade över organisationens effektivitet. De berättade att när melodifestivalen ordnades tog det tre veckor att förbereda den och när de efterlyste ett visst antal frivilliga arbetare så kom ungefär halva antalet och en stor del av dem var ofta på rökpaus.
Här efterlyste man 700 frivilliga och det kom många fler som bara satt redo att hugga i var det behövdes, på tre dagar hade man ställt i ordning allt, och då hade man dubbelt mer ljudsystem än det var vid melodifestivalen. Man skaffade själv in material som saknades och monterade upp bildskärmar som var större än arenans egna. Och eftersom ingen röker, behövde man inte ta några rökpauser utan kunde ställa upp direkt när det behövdes extra händer. Det här var inget unikt för det här tillfället, så här fungerar det överallt i världen där vi anordnar sammankomster. Jag minns själv när vi var på sammankomst i Godby på Åland, på en halv timme hade vi avvecklat hela sammankomsten och ställt i ordning idrottshallen pga. så många som ställde upp frivilligt. Då var vi visserligen bara lite på tusen delegater, men ändå var det mycket som skulle göras.

Tillbaka i bussen på väg till terminalen, genom den nybyggda 4 km långa tunneln. Tack Stockholm för att ni tog emot oss och gav oss möjlighet att träffa våra vänner från Finland, Sverige, Danmark, Norge, Island, Färöarna och Grönland. Tack Frends Arenan som samarbetade så att vi kunde njuta av dessa dagar och tack Scandic Talk som passade upp oss när vi kom tillbaka på kvällen, varma, trötta men lyckliga och för den goda maten ni serverade oss. Och tack alla ni som inte tappade tålamodet när vi säkert förorsakade en del trafikstockning i staden, trots att vi alla gjorde vårt bästa för att följa de anvisningar vi fick för att allt skulle ske så smidigt som möjligt. Ni hjälpte oss att få ett glädjefullt minne för livet. <3