måndag 20 juli 2015



Semesterresan del 2...

Lilla björnrundan - dagens utflyktsmål. Egentligen vet jag inte vad jag tänkte på när jag föreslog att vi skulle gå den. Den är 12 km lång och jag har på många år inte gått längre länkar än 6-7 km i ett. Jag tittade på kartan och föreslog att vi kunde gå ett stycke av den för att sedan vända och komma tillbaks när jag inte orkade längre.

Vi hann inte gå långt förrän vi stötte på det första hindret, nämligen hängbroar. Den första hängbron var värst, högt upp och strid stöm nedanför, jag fick panik förstås. Hasse gick först, väntade på andra sidan och så fixerade jag blicken på honom och sa...shit, shit, shit...hela vägen. Över kom jag men benen skakade som asplöv efteråt. Efteråt kan jag väl konstatera att som tur var tog vi ingen karta med oss, så att jag inte på förhand kunde studera vad denna länk egentligen innebar. Nå över kom jag och sedan när vi studerade ruttkartorna efterhand, märkte jag att det var tre hängbroar längs rutten och att vi måste över den första tillbaks för att komma till bilen. Hängbron på bilden var inget problem, den gick några meter över vattenytan.


Min andra utmaning var terrängen, upp och nerför hela tiden, vandringsleden var jättefin att gå på, men alla dessa trappor...de måste sammanlagt ha varit över 1000 st, på ett ställe var det 250 i ett kör. Som tur var hade vi gått så att vi gick nerför dem, undrar om jag överhuvudtaget hade kommit uppför 250 trappor i ett kör. Det stod på en skylt att det var som att gå uppför trapporna i ett 13 vånings hus. Nåja men nerför gick det fint. Enligt de uppgifter jag efteråt hittat var det ca 100 stigning vid brantaste stället.


Här går det uppför igen.


Hisnande utsikt var det på flera ställen. Vackert var det, naturen här är så fantastisk.


Vattendrag, forsar och små sjöar tjusade oss hela tiden. Det fanns ställen där harren leker och vi såg en massa småharrar simma runt där. 



Vid en av rastplatserna såg vi lavskrikor, de hoppade omkring på borden av stock och sökte efter mat som eventuellt hade "glömts" kvar från picnickarna. Där såg vi också renar, men de sprang undan så fort att jag inte hann ta någon bild.
Efter att vi tagit en drickapaus där gick vi vidare, och hör och häpna...i spåret möter vi Karin och Peder. Ja det är vänner från Pargas, vi hade ingen aning om att de var här, eller vise versa. Det blev många skratt på plats och ställe innan vi gick vidare. De är pensionärer och trots en del hälsoproblem vandrade de hela länken. Jag var svettig och trött, och flåsade som ett ånglok i varje uppförsstigning, men då beslöt jag att jag inte kan vara sämre än dem, så det var att pina sig igenom alla 12 kilometrar.

Vid den sista rastplatsen såg vi denna naturnära familj. Det såg så mysigt ut att jag var tvungen att fråga om jag fick ta en bild av dem. Och som synes, gick det bra. Vid det laget hade vi börjat bli trötta och hungriga, vi hade tagit med några smörgåsar, chips och dricka. Men oj vad jag började längta efter en grillad korv, när vi såg alla andra som satt framför elden och skar korvbitar med sina puukko-knivar.


Sista biten gick upp och nerför en ljuvlig sandås, det var lätt att snabba på stegen här...vi gick förbi en "dricka-gubbe", alltså han sålde limsa, bulla och sånt. Jag skulle gett vad för helst, nästan, för en cocis då. Tyvärr var pengarna inte med i ryggsäcken och dessutom hade han just stängt.

Är det "ringaren från Notredam" som varit ute och gått?
Nånej, men det började bli lite kyligt den sista kilometern.
Gissa vem som kände sig stolt, väl framme vid bilen? Joo just jag :) 6 timmar tog det för oss att gå länken, men då gick vi i maklig takt, och så stannade jag och fotade rätt mycket.
Och vad tror ni att det hände sen?
Joo vi for till Ruka och åt pizza och pasta och drack Hoegaarden i frysta glas. Jag beställde lasagne men pojken som tog beställningen trodde jag skulle ha pasta bolognese, så det var en liten besvikelse men jag var så glad att få något att äta, så man orkade basta sedan.











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar