söndag 17 januari 2016

En isande kall dag i Fiskars...

Dags att uppdatera vad som hände för någon vecka sedan. Det var när kvicksilvret sjönk närmare -30 grader. Man var inte gärna ute några längre stunder i gången, men en kort tripp till Fiskars i det fina vädret skulle väl inte sitta helt fel, resonerade vi.

Valet låg mellan Hangö och Fiskars, men eftersom vi just varit i Hangö och fotat, så blev det det andra alternativet. Jag hade en liten vision av is, solljus, vattenånga och rimfrost i mitt sinne. Så väldigt långt från den visionen var det ju inte. Dock hade det ymniga snöfallet inte kommit då ännu.


Efter att ha gått och fotat en halv timme, upptäckte vi något intressant. En mörk skugga pilade av och an på strandkanten. Frågan var, utter eller mink? För första gången i mitt liv som jag såg en vild havsutter, var i somras i Norge. Uttern är betydligt stötte än minken, så av att noggrant ha studerat de båda, måste jag komma fram till att det var en mink.

Minken är en bedårande söt varelse, med sin peppar-svarta ögon. Piggt och nyfiket tittade den på mig emellanåt, när den hörde kamerans klick-klick...men en vecka senare, var vi där igen i Fiskars. Denna gång såg vi faktiskt en riktig utter, tyvärr hann jag inte få fram kameran i tid.

Jag kan lugnt säga, att både kylan och allt annat blev glömt när jag försökte komma den så nära att jag kunde få en någorlunda bild på den. Den var inte riktigt samarbetsvillig, utan varje gång jag försökte smyga mig närmare, gled den ner i ån, för att sedan dyka upp var som helst. En gång lyckades jag smyga riktigt nära, när den stod på ett litet isflak, men då samarbetade inte kameran igen och, vips, var den nere i vattnet, innan kameran hann fokusera.

Den hade minsann bättre koll på var jag var, än jag, var den var. Jag hörde också för ett par år sedan att det lär ska finnas uttrar i sundet mellan Hagen och Ramsholmen, i Ekenäs. Själv har jag inte sett dem tyvärr.

Det var ganska sent på eftermiddagen, vilket betydde att ljuset snabbt blev sämre att kunna fotografera den. Men jag var ändå jättenöjd över detta oförglömliga möte.

Nu var öron, kinder, tår och fingrar isbitar. Som tur fanns där ett cafe som var öppet, en kopp varm kakao, som tyvärr endast var ljummen, såg vi fram emot. Men efter att ändå suttit där en stund började vi sakta tina upp. :) 

Solens sista strålar och vår utfärd till Fiskars blev betydligt längre än vi först tänkt. På cafe´t gjorde vi ännu en trevlig bekantskap, nämligen...

...mycket sociala Bengal-katt. Dess färger var annorlunda mot vad jag oftast sett, men den var mycket dekorativ och dessutom hade den blåa ögon. :) Den lär ska tycka om att komma och sätta sig i famnen på gästerna, men tyvärr fick inte jag det privilegiet. :)